Jeep Avenger

Det kanske mest slående med Jeep Avenger är att det är en kompakt bil, även med europeiska mått mätt. Och trots att Avenger ritades av en italienare är denna europé omedelbart igenkännbar som en Jeep. Samtidigt har man lyckats modernisera och göra den karakteristiska designen mer än väl och göra den lite mer europeisk. För användning i stadsdjungeln har Avenger stötfångare runt om och strålkastarna är något försänkta.

Avenger är dessutom full av detaljer som bevisar att européer har lika mycket passion för märket som amerikaner. Mönstret på grillen återkommer på många ställen: i den nedre stötfångaren, på fälgarna, vid den tredje bromslampan och på den centrala högtalaren på instrumentbrädan. Också mycket trevligt: kanten på bakrutan innehåller silhuetten av de italienska bergen som formgivarna tittade ut på från sin studio. Ljudet från indikatorn har en rytm (de första takterna av "We will rock you").

Utrymme och utrustning

En Jeep har naturligt kantiga former, vilket gör att den kan få ut maximalt utrymme i kupén från begränsade yttre mått. Förvänta dig dock inga mirakel av en bil som är 408 cm lång (endast en bråkdel längre än en Opel Corsa eller Ford Fiesta). De stora sätena och den högt byggda instrumentpanelen gör det mesta av Avenger, vilket resulterar i en obekväm sittställning och en inredningsspegel som faller dominerande i synfältet. Benutrymmet i baksätet är måttligt, och det är att uttrycka det milt.

Tack vare karossens kantiga form har bagageutrymmet också en rak form, så varje hörn kan användas. Lastgolvet är justerbart för mer förvaringsutrymme (med lyfttröskel) eller en minimal lyfttröskel och något mindre bagageutrymme. Eftersom Avenger har en tjock c-stolpe (balken mellan bakrutan och de bakre sidofönstren) är sikten runtomkring inte optimal. I en rondell kan till exempel cyklister "försvinna" bakom denna. På tal om cyklar: Tyvärr är ingen cykelhållare tillåten på Avenger.

Jeep är en del av "Stellantis", som också är moderbolag för Opel, Fiat, Peugeot och Citroën. Avenger delar därför utrustning med systermärkena. Det innebär ett snyggt skött infotainmentsystem (ljud, kommunikation och navigering) och alla vanliga säkerhetsfunktioner. Tyvärr har standardljudanläggningen ett dåligt ljud, vilket drar ner på den annars så festliga interiören.

Elbil: räckvidd och laddning

Eftersom Avenger är avsedd för den europeiska marknaden har man valt ren eldrift. Särskilt i Västeuropa är infrastrukturen redo för detta, och lagen kommer snart att göra elbilskörning obligatorisk och redan skattemässigt attraktiv.

Avenger är den andra Stellantis-modellen (efter DS 3 E-Tense) som har en ny drivlina med ett batteri med extra kapacitet och en extra effektiv elmotor. På pappret ger det Avenger en förbrukning på 15,5 kWh per 100 km och en räckvidd på 392 km. Laddningsmöjligheterna har man inte snålat med, eftersom även basmodellen kan ladda med 11 kW vid en offentlig laddningsstation. Under idealiska förhållanden kan 100 kW hastighet laddas vid en snabbladdare.

Under testkörningen på en mycket krävande sträcka, inklusive stora delar på oasfalterade vägar, uppgick testförbrukningen till 18 kWh per 100 km, vilket är mycket högt för en bil av den här storleken. Även om det inte är matematiskt korrekt kan man trots den höga förbrukningen köra mycket generösa 350 km med ett fullt batteri.

Prestanda

En stor SUV ger en kraftfull känsla, inte bara på grund av de höga sittplatserna, utan också på grund av den överlägsna kraftkällan. På sitt eget sätt ger Avenger samma känsla tack vare elmotorns snabba respons och fulländade smidighet. Jämfört med konventionella jeepar känns Avenger därför verkligen som ett språng in i framtiden. I normalt läge är prestandan tillräcklig. I sportläget är Avenger snabb och livlig.

Samtidigt är Avenger så tyst att känslan av hastighet är liten. Avenger återvinner energi vid inbromsning och utfasning, men sänker inte hastigheten så mycket att den kan köras med en pedal.

Köregenskaper

För att hålla nere priset har Avenger ingen fyrhjulsdrift. Men trots framhjulsdriften har Jeep gjort ett stort arbete med "terrängkörningsförmåga". Den kompakta Jeep är trots allt avsedd för stadsdjungeln och det är där extra markfrigång (20 cm), stora in- och utkörningsvinklar (32 och 20 grader) och en liten vändcirkel verkligen kan komma till nytta. Den roliga detaljen här är att Avenger känns mycket större än vad den faktiskt är på grund av sin sittställning och klart synliga motorhuv. I staden visar sig Avenger faktiskt vara kompakt och smidig. Styrningen är visserligen exakt, men samtidigt obehagligt lätt (även i sportläget).

Det mest intressanta har sparats till sist: den elektroniska halkbekämpningen har ett särskilt terrängläge. Inom ramen för framhjulsdriften kan datorn ge extra grepp i snö, lera eller sand. Detta fungerar oerhört bra i praktiken. Även när testföraren oavsiktligt hamnade i områden som egentligen är domänen för fullblodiga terrängfordon lyckades Avenger ta sig igenom allt på ett underbart sätt. Dessutom klarade Avenger en enorm mängd våld i form av gropar, hål, stenar och backar utan några protester (eller skrammel). Aldrig tidigare har en testbil med tvåhjulsdrift lyckats ta sig så här långt i terräng, vilket resulterade i att bilderna som åtföljer den här artikeln visar en Avenger på egen hand!

Slutsats

Är Avenger, som konstruerats och tillverkats i Europa, en riktig Jeep? Ja, och till och med mer än så! Avenger är den första av en helt ny generation Jeepar som amerikanerna borde ta som exempel. Tack vare den elektriska drivningen är dess köregenskaper långt överlägsna de konventionella Jeeparnas.

Men Avenger erbjuder mer. Alla elbilar är trots allt tystare, snabbare, bekvämare och effektivare än bilar med förbränningsmotor tack vare sin teknik. Avenger måste därför också skilja sig från andra elbilar. Avenger gör det genom att göra bra ifrån sig på alla punkter, där dess terrängteknik baserad på tvåhjulsdrift är den som sticker ut. Det som i slutändan är avgörande är karaktären, eftersom den placerar Avenger i topp.